Ungaföräldrar

Förlossning

Det började med att jag och Jonas var hos mina föräldrar och spelade kort den 6/1-09, jag hade börjat känna av ”regelbundna” mensvärkar. Jag satt under hala kvällen på mammas Pilatusboll och guppade under tiden vi spelade kort, jag upplevde att ”värkarna” var mer ihållande om jag satt och guppade.

Hemma senare tog jag Alvedon och lyckades sova skapligt under natten utan att känna av någon mensvärk. På morgonen den 7/1-09 Hade tid hos barnmorskan Ylva vid 11.00 för att kolla mina värden då jag hade svält upp så mycket under nyår i fötterna. Allt såg bra ut magen mätte 36.5 och bebisen hade inte fixerat sig utan var fortfarande ruckbar. Bebisens hjärtljud låg på 138 slag i minuten. Senare vid 14.00 tiden kände jag mycket kraftigare värkar än tidigare och det avtog inte utan fortsatte i intervaller, efter middagen har det fortfarande inte släppt utan snarare stegrat. Vi kollar värkarna på värktimer och inser att det är 3 minuter mellan värkarna. Jag ringer då till mamma och frågar något i stil med hur ska värkar kännas? Jag förklarar hur det har varit och hur det känns, hon var väl ganska överens med mig om att det faktiskt var på gång. Vi bestämde att jag skulle ringa (Jonas) till förlossningen och prata, de sa då att vi skulle stanna hemma tills värkarna var outhärdliga eller till vattnet hade gått. Jag ringer då tillbaka till mamma och säger vad det sagt, jag och Jonas hade planerat att fara på Coop forum för att handla matsäck och det tyckte mamma att vi skulle göra direkt eftersom hon hävdade att jag inte skulle kunna äta senare utan att jag skulle passa på nu! Sagt och gjort vi åkte på Coop det gick väl ganska så bra att handla, han mellan det olika ”diskarna” mellan värkarna i alla fall! Jag gick på toaletten då vi kom hem och upptäckte att det fans stänk av blod, förens då började jag våga hoppas på att det faktiskt var sant att vi snart skulle få vårat mirakel. När vi väl var hemma beslöt vi oss för att se en film som vi hyrt dagen före. För mig gick det inte så bra att koncentrera sig i filmen, eftersom värkarna börjat göra så ont. Jag sa till Jonas att snart gör dem så ont att jag vill fara in, vi klockade värkarna på värktimer på datorn en sista gång och vi kände oss då ganska så säkra på att vi skulle far in inom kort. Just när filmen var slut gick det vatten i en av värkarna (väldigt rolig/konstig känsla) senare går vattnet i alla värkar som kommer och Jonas ringer in och säger att vattnet har gått och hon som svara säger då att vi ska komma in.

Väl där blir vi inskrivna 00.30 på förlossningsavdelningen, vi får ett förlossningsrum och jag får sitta i en fåtölj och göra CTG och lyssna på bebisens hjärtljud. Barnmorskan Kerstin som tog emot oss undersöker fostervattnet och det visar sig att bebisen har bajsat i vattnet, hon vill därför lyssna med jämna mellanrum på bebisens hjärtljud eftersom det kan vara tecken på att bebisen är stressad. Hon gör även en vaginal undersökning för att kolla hur mycket jag var öppen och inte var det mycket inte endast 1 cm. Vi får senare gå till ett BB rum för att vi ska kunna vila båda två, jag får en morfinspruta vid 01.30 för att kunna slappna av och vila. Blev väl inte så mycket vila men tiden rann i väg och värkarna blev starkare. Jag gjorde en CTG kurva och lyssnade på bebisens hjärtljud igen vid 03.35. Jag bad senare om mer bedövning som jag själv trodde var max en timma senare efter morfinet men tydligen var klockan redan 04.55. lustgasen hjälpte bra men den verkade som bäst när värken tog slut, där av började jag bo i lustgasen senare men försökte ta uppehåll och ”nyktra” till emellanåt. Nu var jag öppen ungefär 3-4 cm hade inte öppnat mig själv något utan barnmorskan fick massera upp tappen för att den skulle öppna sig. Just då var den smärtan ändå uthärdlig men det som gjorde ondast var att få den där jäkla massagen mellan benen. Vid 05.40 får jag värkstimulerande dropp för att försöka få igång det hela mera. Till slut släpper inte värkarna och jag ber om en EDA , en narkosläkare kommer och ger mig den vid 06.36. Jag blev bedövad i halva kroppen och fick väldig dålig känsel/styrsel i högra benet och der kändes som värkarna bara kom från halva sidan. Nu kommer dag personalen Anita och BM studenten Hanna för att hjälpa mig igenom det sista. Droppet ökas väldigt mycket medan Anita masserar upp modermunnen till 7 cm, det var väl där som det riktigt onda börjar och jag tror inte jag släppte lustgasen ens för någon sekund, till slut blev man dock så borta så att hela kroppen domnade bort och man kände att släpper jag inte lustgasen nu så somnar jag väl in. Där efter stängs droppet av en stund för att min livmoder ska få vila en stund och för att jag ska kunna hämta lite kraft. Jag är under den tiden uppe och går för att ta hjälp av tyngdkraften (det var en plåga) så fort Anita tog rast passade jag på att sätta mig igen. Jag vilar utan dropp fram till 10.10. Jag sitter senare på sängkanten en stund och plågas. 11.37 får jag en så kallad bolusdos med EDA (överdos). 12.00 tycker läkaren att jag är för slut och ordinerar ett glukos dropp för extra energi. 13.00 gör Dr. T Ivarsen en vaginal undersökning och noterar att det är en fostersvulst som står mot bäckenbotten. Han ger mig senare klartecken att få börja smyg trycka lite. 13.43 är bebisen slut roterad och jag får börja krysta på riktigt. Klockan 13.56 föds en underbar liten (stor) flicka. 14.00 är moderkakan ute. Bristningar konstateras och läkaren undersöker för att utesluta att bristningarna nått till rumpan, jag blir sydd till ca 15.00 och vi ligger kvar på förlossningen och fikar en stund, är på BB rummet vid 16.00