En bekännelse

Jag måste nog bikta mig här på bloggen då jag har nyttjat barnarbete. Det ligger nämligen till så att Inez arbetade för mig och vek tvätt eller hur var det nu. Jag tror mer att hon självanställde sig själv och satt sig på vårt vardagsrumsbord, där börjades strump sortering för fullt. Inez har ett väldigt orginellt sätt att sortera strumpor då hon först sätter dem på händerna och sedan om de inte duger så hamnar de på golvet, vilket innebar att största delen av alla strumpor låg där förutom hennes älsklingspar som satt på händerna. Det sägs ju att barnarbete ska tjäna in pengar men vad jag upplevde det så förlängdes arbetstiden och slitet att vika ihop veckotvätten. Hur som helst blev jag klar just före Inez skulle ta sig till sängen.





Tidigare idag så lekte jag och Inez ambulans med hennes bobbycar och fick in ett akut fall där en av hennes dockor hade fått svåra förlosningsvärkar och barnet var på väg enligt larmuppgifterna. Självklart så ryckte Inez in, trots lite protester att lägga ifrån sin sjukhusboken, men när bobbycaren började rulla så förändrades allt. Hon blev riktigt inne och brum brum med mig som fick assistera som motorkraft. På grund av tekniska fel på GPS så blev det en del extra varv i lägenheten innan vi hittade fram till den nödställda. Väl på plats så observerade Inez att bebisens huvud redan börjat titta fram. Så nu var goda råd dyra och hennes excellenta kunskaper fick sättas på prov. Direkt då bebisen hade "kommit ut" så övergav hon modern mer eller mindre och skakade bebisen lite grann så den började skrika. Efter det gjorde hon väldigt professionell gest genom att pussa bebisdockan på munnen. Efter att dockan förenats med sin moder så skjutsade vi in dem till BB där de fick mer kvalificerad vård. Enligt information, från källor, som jag kommit över så ska det komma in ett larm imorgon om ett barn som ramlat och slagit sig - skadornas omfattning är i nuläget fortfarande okända.

PS.
Självfallet så har inte alla föräldrar råd till dyrare märkeskläder till sina barn men det var ju inte riktigt det jag skrev om. Det jag menade var, oavsett rik som fattig, så borde man inse (anser jag) att lågbudget märken inte rimligtvis kan hålla lika högkvalitet som kvalitetskläder. Personligen har jag och Maria prioriterat att Inez ska få kläder som hon kan leka i; utan att hindras eller på annat sätt inte är lekvänliga. För att detta ska vara möjligt för oss så har vi behövt prioriterat vad vi lägger pengarna på, då vi tillsammans knappt har en månadsinkomst som ett vårdbiträde. Våran filosofi är att vi skaffade Inez (hon bad ju knappats om att få bli till) och det är vårt ansvar att se till att hon får växa upp och ha möjligheten att utvecklas till en unik individ. Alla gör vi olika val och det ena valet är inte mer fel än det andra - så länge man är nöjd med sina egna val.