Döda barn, Leka gud eller göra sitt jobb!?

Nu har jag följt barnläkaren som varit/är i blåsväder efter anklagats för dråp på ett barn, genom att överdosera smärtstillande läkemedel.

Här kommer en kort resumé för er som itne hängt med i skriverierna: En flicka föds den 3 juni i 25:e graviditetsveckan (dvs. mer än 3 månader för tidigt) och vägde bara 850 gram. Drygt 2 månader senare åker flickan till barnintensiven på Astrid lindgrens sjukhus med ambulans pga. hon drabbats av kramper.

Läkaren konstaterar att flickan fått bakterieren Klebsiella i hjärnvätskan. Flickan drabbas av andningsuppehåll flera gånger på intensiv avdelningen. Magnetröntgen visar allvarliga Hjärnskador och den 20 september avlider hon. R.I.P.

Vad gäller den dråp misstänkta läkaren så har hon ett 25 årigt fläckfritt register med inga anmärkningar, en av kandets mest erfarna och jobbade åt FN under inbördeskonflikten i Somalia och Gulfkriget. Det framkommer att hon bl.a. vårdat många skadade barn där och visat stor omtanke om dem.

Experterna på rättmedicinalverket skriver i deras utlåtande: "det går inte att utifrån en koncentration i blodet räkna tillbaka till en given dos, det vbill säga att göra någon bedömning av mänfd och styrka på tillförd tiopentallösning."

Enligt dem finns tre möjliga alternativ till den höga koncentrationen:
1/En större dos, då har flickan avlidit i princip omedelbart.
2/Lägre, upprepade doser under längre tid.
3/Dosering via dropp så att den höga koncentrationen successivt byggts upp.

socialstyrelsen skriver (läs hela skriften HÄR):

Avstå eller avbryta behandling

"I vissa fall kan det bli aktuellt med att avstå från behandling eller att avbryta pågående behandling. Socialstyrelsen har belyst detta i allmänna råd 1992:2, Livsuppehållande åtgärder i livets slutskede. I den medicinska handläggningen som avser att avstå från att sätta in behandling eller avbryta behandling så gäkker samma principer för extremt för tidigt födda barn som för alla andra patienter. Det är sjukvårdens uppgifter att enligt vetenskap och beprövad erfarenhet hjälpa sjuka människor att så långt som möjligt behandla och bota deras sjukdomar så att de kan återvinna hälsa och välbefinnande. När det inte kan uppnås är det sjukvårdens uppgift att ge en palliativ behandling. Det gäller i synnerhet när patienten bedömts var i livets slutskede då vårdens inriktning ofta ändra från en medicinsk teknisk vård med kurativt syfte till en vård där tyngdpunkten ligger på lindrande åtgärder. Vidare säga att det alltid är den medicinskt ansvarige läkaren som fattar beslut om att avstå från eller att avsluta en livsuppehållande behandling."

Majoriteten av överlevande barn födda vid v 23-25 fullbordade veckor i dessa studier har haft minst en svår komplikation i nyföddhetsperioden som ökar risken för framtida men. Barn födda v 25 löper 7-22 % risk att få svåra hjärnskada och 16-71 % risk att utveckla en kronisk lungsjukdom.

Socialstyrelsen vill också peka på att i den aktuella debatten används flera begrepp som har olika innebörd.

Livsuppehållande behandling = stöder vitala funktioner som andning, cirkulation, närings- och vätsketillförsel när dessa funktioner inte kan upprätthållas av den sjuke.
Kurativ behandling = har syftet att bota patientens akuta sjukdomstillstånd.
Palliativ behandling = är lindrande behandling när bot inte längre är möjligt.
Aktiv dödshjälp = är när man t.ex. med läkemedel aktivt förkortar en persons liv.
Passiv dödshjälp = innebär att ett liv inte förlängs med medicinska och tekniska hjälpmedel.

Jag tycker det är svårt att säga varken bu eller bä i nuläget då det är svårt att finna evidens (bevisbörda) i det som står i dagstidningarna som gärna överdramatiserar allt för att locka till sig fler läsare. Har läkarenhandlat efter vetenskap och beprövad erfarenhet och andra regelverk så har hon inte gjort något fler men har hon aktivt bidragit till dödshjälp så har hon agerat mot regelverken. Den höga läkemedels koncentration kan också ha orsakats av att barnet fått för myket läkemedel eller att barnets ämnesomsättning har försämrats och därför ansamlas substansen.

Flickan var i det palliativ skedet i livets slutskede) och då bör man följa de fyra hörnsterna:
1/ Symtomlindra (smärta, ångest, andnöd, illamående etc.)
2/ Arbeta i mångprofessionellt team (undersköterska, sjuksköterska, läkare, specialister etc.)
3/ Anhörig stöd
4/ Inforamion och relation

Personligen tycker jag att gripandet kunde ha gjorts snyggare, då jag anser att polisen handlat porfessionellt i sitt yrkesutövande. T.ex.:

1/ Huga 7 år och hans mamma och pappa handlar på ICA och en grupp poliser kommer in i affären och griper en ur personalen som står och sorterar varor i en frysdisk. Det skulle inte skapa någon större situation och itne chocka folk mer än att de blir förvånad och nyfikna varför de griper personen.

2/ Hugo 7 år och ahns mamma och pappa är på barnintensivs avdelningen och Hugo är svårt sjuk och hans mamma och papa är djupt oroade och ledsna över deras sons situation. Då kommer en grupp poliser in och griper eventuellt deras läkare och för bort denne. Detta skulle förvärra deras emotionella (känslomässiga) situation, också öka den fysiska och psykiska stressen. Många frågor: vad har läkaren gjort för fel? vem tar hand om våran son nu då? Det skulle även förvärra situationen för andra föräldrar som är i liknande situationer på avdelningen. Polisen borde ha gripit läkaren då denna slitat för dagen eller i denns bostad.

Det är svårt att föreställa sig känslan som föräldrarna känner pga. förlusten och sorgen över deras älskade barn, tror att hon skulle heta Linnea. Det är väl det värsta man kan utsättas som föräldrar om ens varn skulle dö före en själv, det tror jag allafall.

Skulle jag vara i livets slutskede så skulle jag föredra att jag blev symtombehandlad att jag ej behövde känna smärta pga. sjukdom, slipper ångest etc. Jag skulle hellre då få en "överdos" så att jag somnade in utan smärta och fick komma till min slutliga vila snabbare. Det värsta vore väl att behöva plågas med smärtor och andra hemska symtom för att det finns en rädsla att inte våga symtomlindra för risken att överdosera då kroppens organ i det palliativa skedet oftast är mycket dåliga och kan orsaka för höga doser av läkemedlet som leder till ens död.

Ett ordspråk som jag är förtjust i: Man kan SÄLLAN bota, OFTA lindra och ALLTID trösta!