Jag kan inte förstå varför allt skall vara så jobbigt :( vart skall jag börja liksom? Jag har sådan fruktansvärd ångest för att Inez blir 1år snart. Det här bebis året som man längtade till så fruktansvärt är över. Snart är Inez ett dagisbarn och jag sysslar med något helt annat som skola och jag menar det var ju också nyss man gick i skolan men det är 4 jäklarns år sedan jag började gymnasiet :s okej 1.5 sedan jag slutade men ändå.. Det jag tröstar mig med är godis och annat skit som i sin tur gör att man blir stor som en julgris och då blir ju allt ännu värre!! Vad gör man då? jo äter lite till och lite till. Sen gjorde det ju inte saken bättre att jag inte kan träna nå längre, eller inte den träningen i alla fall eftersom mina kroppsdelar håller på att gå sönder i alla leder. Det var någon för ett par veckor sedan som stretchade mig väldigt hårt på träningen och det gjorde att min halv läkta framfog "sletsupp" och nu VARJE gång jag går ut och går så får jag smärta där precis som om jag hede foglossning. jajaj nu orkar jag inte skriva mer för vet ni vad jag är super trött också och har varit i flera dagar och såhär trött har jag inte varit sedan jag var gravid...
jag vill.
-gå ner 15 kilo
-ha 10 ooo kr mer varje månad
-ha ett större och finare boende
-ha ett barn som äter och är glad
-få nya leder
-få massa muskler som orkar hålla lederna
-komma in på förskollärar linien
-få mer tid
-göra roliga saker
-känna mig mätt
-få bort sötsuget
mm, mm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar