:(

jag vet inte vad som har hänt med mig, men det ekar ständigt i mitt huvud (Inez 1år, Inez år, Inez 1 år) och varje gång skär det i hjärtat och jag skulle kunna sitta och tjuta ständigt över detta.. Alla minnen kommer till baka från förra hösten/vintern när magen var stort som ett hus och man fick känna sparkar och lyssna på bebisens hjärtljug (gud vilken känsla), man lägger lite vikt i att man ständigt från slutet av oktober inte önskade annat än att de skulle vara över :S... Sen nu när det har börja ploppa fram julkort och grejer på affärerna gör det de inte enklare precis, då är ju julen nära och då är ju Inez 1 år strax, den där lilla lilla bebisen som man väntade på så länge :) varje dag var man som ett barn på julafton (mellan då man klagade och sa typ ALDRIG mer gravid) . Känslan av att ha en nyfödd, att föda, att vara gravid liksom bara flyter iväg och blir mer och mer avlägsen. Att bara få känna sig som ett hus med magsaften uppe i halsen med ständig foglossning känns underbart och inte nog med det så älskade jag ju verkligen min förlossning, DET var grejer det, vilken kraft, vilken kännsla :) sååå häftigt men samtidigt en så obeskrivlig smärta.. Varför måste tiden gå så himla fort? När hon var liten tänkte man ständigt, undra när hon lär sig dittan och dattan och tänk hur hon är när hon är 6 månader, 8 månader mm... ja ja det jag vill såga är att jag har ångest över att Inez sanrt är 1 år och det är ändå 3 månader kvar :S